Idag red jag för första gången sen förlossningen. Det gick bra, skrittade Zlota och tog Tore som handhäst. Hela 30 minuter var vi ute, sen ringde F och meddelande att Meja var HUNGRIG! Som tur var var jag bara ett par minuter bort, red en kort sväng hemmavid. Så Jag red ner till vårat hus och vi bytte, F fick två hästar och jag två barn! Så fick han göra klart hästarna och jag mata liten.

I går skickade jag ut hästarna på heltid. Kändes bra enda tills regnet öste ner och jag hade naturligtvis släppt utan täcke.

I går tömkörde jag Tore litegrann. Första gången på veckor som jag arbetade honom. Hen verkade lite förvånad när jag tog in dem för kvällen och sen tog ut honom för jobb.Mitt i natten, när han tänkte äta sin kvällsmat?! Men vi körde bara ca 20 minuter.

Meja hade naturligtvis hunnit vakna under de 40 minuter som jag var borta…

Tack vare mina medryttare går Toremannen flera gånger i veckan. De rider dressyr, lektion, ut och tömkör. Jag som knappt är ner till stallet, jo, det är jag men det blir inte mycket häst, bara fix av det nödvändigaste. Zlota däremot är bara sällskapsdam och gör inte många knop. Hon har lyckats få ett par hovbölder denna vintern.

Torsdagen den 12 april kl. 12.26 kom Meja. 2790g och 46 cm lång. Hon hade bråttom ut och kom nästan tre veckor före beräknad tid. Förlossningen gick bra men det blev lite komplikationer efteråt så jag förlorade en del blod, vi fick vara kvar på sjukhuset i tre dagar.

Siri har tagit emot lillasyster med glädje. Hon vill hjälpa till och byta blöjor och klappar snällt på hennes huvud.

På bilden är hon ett par timmar gammal.

Jag har inte ridit på tre veckor nu. Känns lite tomt. Men sist jag red kom jag knappt av Zlota. Så numera tittar jag bara på mina hästar. Skulle kunna tömköra Tore lite, men jag har ingen ork för det. Tur att jag har medryttare som ser till så hästarna får lite motion!

är sjuka, eller jag och Siri i alla fall. Då jag snyter mig och henne flera gånger om dagen. Så när vi sitter i soffan vi Siri ha en bit papper för att snyta sin mjukis-ko och sen en ny bit papper för att snyta hunden som ligger bredvid mig. Så frågan är, när lär hon sig torka sin egen nos?

Idag är det ett år sedan vi tog bort Zadac. Tiden går fort och jag saknar honom ännu.

Det är underbart att solen tittar fram på dagarna. Blir så sugen på att rida långa turer nu. Ut och skritta i en två timmar och få njuta. Men det lär inte bli några långa turer på ett tag.

Siri ska få ett syskon i april och jag känner av fogarna efter en liten stund i sadeln. Sen är Tore inte den stabilaste att ge sig ut på ensam när jag är så framtung. Sedan jul har jag skrittat ut ca två gånger i veckan med sällskap. Bästa medicinen rent mentalt men aj vad det känns när jag hoppar av… Så mina hästar kommer få extra långt vinterlov i år. Jag håller även tummarna på att jag inte kommer bli lika sjuk som sist, för det var inte roligt. Tar det extra lugnt nu och F hjälper till jättemycket med hästarna för att jag ska kunna vila ordentligt. Vill inte att blodtrycket ska stiga mera.

Min förhoppning är att Tore och jag ska kunna komma ut på någon 5 milare under sensommaren/hösten i alla fall. Den som lever får se!

Önskar att jag kunde åka på distansgalan som är nästa helg, men jag vågar inte lämna stockholmsområdet mer än nödvändigt. faktiskt så lämnar jag knappt hemmet för närvarande, mer än för läkarkontroller mm.

Siri har fått börja rida på hästarna. Hon har varit lite rädd för att sitta på hästarna tidigare, men nu verkar det bara kul! Idag fick hon en liten sväng på gårdsplanen på Tore. Hon såg lycklig ut och innan jag vet ordet av det lär jag väl inte få hästarna för mig själv längre… Eller så måste vi köpa en lite ponny till damen!